Att få flyga till Paris för att agera fotograf var verkligen inte något jag räknat med men absolut någonting jag längre drömt om även om jag inte visste riktigt hur det skulle gå till. Chocken som uppstod när Austin mailade mig från USA var storslagen, och än mer fantastisk när jag fick veta att det var en bekant tjejkompis han skulle fria till.

Precis vid den vackra bron Pont du Alexandre när mörkret lagt sig gick han ner på knä. Dessvärre till min stora förlust täcktes det hela av ett stort busslass kineser som ville få en skymt, och regnet gjorde säkert inte det hela bättre. Men dagen efter hade vi solsken i fina parken Jardin du Luxembourg. Wow!

[/bgsection]